Dag 84, 85, 86, 87 - Besök och besök

Besök är roligt! Men, när man har besök är det ju minst sagt tråkigt att jobba eller sitta vid datorn och skriva blogginlägg, så det har inte blivt så mycket av någondera de senaste dagarna.

Det som varit lite tråkigt under det här besöket är att vädret har verkligen, verkligen varit emot oss. Det har blåst och blåst, mycket har varit stängt. Sanningen är att det för mig i alla fall är säsongens sämsta vecka, vilket verkligen är jättetråkigt när jag så gärna ville visa skidkompisen Ida vad fantastiskt Courmayeur kan vara. Men vädret kan jag inte rå på, så det är som det är med det. Till råga på allt så blev Ida förkyld här, och var inte så sugen på alltför pulshöjande aktiviteter och offpiståk av det lite större slaget har ju ofta sådana inslag på dit- eller hemvägen. Själva åken är mestadels åk, men det kan vara lite jobbigt på väg dit, eller hem.

Vi fick dock in ett kort offpist åk, Dolonne via Greye, med retur till pisten halvvägs ned eftersom Dolonne verkligen inte har någon snö alls kvar lite längre ned.

Inget puder, men bra vårskidåkning!

Det blev rätt bra tajming, solen hade mjukat upp det vindpackade snötäcket så att det var mjukt att åka på, men det bar bra fortfarande.

Soligt och fint var det, och vi blev kvar på after ski i backen så länge att liften ned till Dolonne slutade gå. I valet mellan att gå från Courmayeur, och att försöka åka så gott det gick i den stängda pisten ned till Dolonne, valde vi såklart äventyret. Nu var väl kanske snöbristen lite större än vad vi insett, men det gick faktiskt ganska bra ändå. Lite gick att åka, och det tog inte mer än 45 minuter ned. Fast ont om snö var det.

Ida på tunt snötäcke.

Dagen efter, dag 85 i räkningen, fick vi i alla fall till ett till åk i den "riktiga" offpisten, från Youla ned till till Val Veny via Vesses. Inga fantastiska förhållanden, men den övre delen var klart åkbar.

Först och ensamma fick vi vara i alla fall!

Lite längre ned var det lite sämre, med ont om snö och gamla lavinkäglor.

Ibland vill man ha kortare skidor.

Ännu lite längre ned visade det sig att snöbryggan över bäcken var helt borta, och bron som lagts ut därefter var bortspolad. Jag föreslog vadning, men Ida var inte sugen. Så jag hoppade över mellan två stenar efter mycket om och men, och tog sedan över våra skidor och Idas rygga. Ida gick lite längre ned och hittade en övergång och jag åkte ned med sakerna dit.

På eftermiddagen åkte jag till Genève och hämtade min fru Karin som jag inte sett på 3 månader lite drygt, medan Ida, Anton och Sussie tog det lugnt i solen och sedan ett par ganska fina åk från Youla.

Dagen efter körde vi alla 5 i La Thuile, men det var med lite blandat resultat. Karin har inte stått på ett par skidor på rätt länge, och de andra var väldigt taggade när det nu faktiskt äntligen var lite bra snö. Det finns säkert en del att lära här, men det blev inte en bra dag alls för Karin som mådde illa av kombinationen av ovan ansträngning, ackumulerad sömnbrist och väldigt dålig sikt. Efter att vi nästan tappat bort varandra en gång, och Karin blev tröttare och mer och mer illamående så delade vi på oss. Jag och Karin kämpade oss tillbaka till Italien, vi var ju på franska sidan, medan Ida, Sussie och Anton tog ett par åk till.

Nästan alla upplevelser här nere under säsongen har varit positiva, men den här dagen var inte helt optimal. Kombinationen av lite olika faktorer gjorde att jag faktiskt blev lite irriterad, inte så allvarligt och kanske inte helt befogat men så blev det. Jag hamnade i försvarställning å Karins vägnar som mådde så himla dåligt men inte ville visa det, gentemot kompisarna som ville åka skidor sin sista dag. Ibland blir det så i familjer, och ibland blir det så bland kompisar, men det är bara att släppa och gå vidare. Att Karin verkligen mådde dåligt på riktigt visade sig strax innan vi lyckats ta oss ned, när allt bara kom upp mitt i backen. Därefter piggade Karin på sig, men dagen blev sammanfattningsvis mindre bra och stämningen påverkades tyvärr negativt.

Nästa gång skall jag undvika överlapp mellan besökare i tiden, de får komma endera efter varandra, eller samtidigt. Det var ju så det var meningen här med, men av olika anledningar blev det inte så. Problem uppstår ofta när man har en etablerad gruppering, och sedan rör om i grytan genom att en ny person tillkommer. Det är detta kända fenomen man utnyttjar på ett destruktivt vis i många reality program.

Dag 87 blev ännu en resdag till Genève där jag lämnade av Ida, Sussie och Anton för hemtransporten till Sverige. Tack skall ni ha för en trevlig vecka, synd på vädret och synd att gårdagen blev sisådär men förhoppningsvis är det glömt och själv hoppas jag definitivt på att få återse er alla nästa säsong någonstans fast med bättre snö och bättre väder!

Eftermiddagen åkte jag och Karin skidor i Courmayeur, och nu var det minsann både väder och snö som var riktigt bra. Typiskt.