Dag 90 - Början på slutet

Det är märkligt att inse, men nu är det bara 4 dagar till liftarna och systemet stänger i Courmayeur och säsongen här är officiellt slut. La Thuile, Monterosa och Cervinia har öppet en vecka till så kanske att jag kan skrapa ihop lite till åkning men det är verkligen nära slutet nu.

Det blir ju ljusare och ljusare även här i Italien, och jag har redan tidigare visat lite på hur vackert det kan vara när det är mörkt i dalen, men solen belyser Monte Bianco.

Väldigt speciella ljusförhållanden!

När jag planerade det här i höstas lät ju 100 dagar på skidor som en fullständig oändlighet. En normalvinter åker jag kanske 25-30 dagar, vilket är ganska bra bara det. Som längst har jag varit uppe i 40+ dagar på en säsong, men 100? Det är ju hur mycket som helst, kan ju aldrig ta slut. Eller?

Idag åkte vi i Courmayeur, och man märker hur det håller på att stänga ned. Fikastället som Monica brukar frekventera var stängt, men ägarna var där och kaffemaskinen var fortfarande igång, så vi fick en fika i alla fall. Utanför restaurangerna står säckar med skräp, gasoltuber och annat som skall fraktas ned i väntan på nästa säsong.

Inte var det något folk i backen heller, när vi åkte ned till Super G för en sista fika vid 15.30-tiden fanns det fortfarande manchesterränder kvar i delar av pisten!

Italienare är ju italienare, och för att vara en egentligen ganska skakig nationsbildning, är de väldigt förtjusta i sin flagga och nationsbeteckning. Kläder, glasögon och sånt har ofta endera "ITA" märkning, eller färgerna från flaggan. Men det räcker inte.

Så klart soptunnorna är i flaggfärger!

När jag åker själv blir ju bildmöjligheterna lite begränsade, mest skidspår och vyer. När jag åker med andra jag kan byta bilder med kan det ju bli lite bilder på mig och jag tar lite bilder på kompisarna. Men idag hade vi ju med fotografen Karin som inte åkte samma åk som jag och Monica!

Jag och Monica på lite vandring, bilden tagen från Arp.