Dag 92 - Spring is Coming

När jag skriver detta är temperaturen i Morgex på ca 900 meters höjd där jag bor ca 12 grader, strax före 10 på kvällen.

I eftermiddags när jag kom hem var folk ute och klippte gräsmattan och pysslade om i trädgårdarna.

Huset jag bor i. Skidåkning är ju inte det första man tänker på.

Men skidåkning finns det fortfarande, även om jag nu verkligen börjar förstå begreppet vårskidåkning, och faktiskt uppskatta det. Riktigt bra vårsnö är inte så dum!

Trots ganska flackt, är det riktigt njutbart.

När snön precis mjuknat, men fortfarande bär bra, är det bra glid och man kan göra sköna svängar i ospårad snö. Det är ju inte det där fjädrande bottenlösa gunget man får i bra kallsnö, men inte så dumt!

Ett av målen med säsongen var att bli bekväm i alla slags fören och all slags terräng, och då ingår vårsnö. Visst föredrar jag en halvmeter puder, men man tar vad man får och det är verkligen skidåkning. Inte blir saken sämre av strålande sol och underbar utsikt vart man än tittar.

Jag konstaterade i ett samtal med Active Ski-kollegan och vännen Johanna att det verkar inte som en livstid räcker till för att uttömma möjligheterna ens i Aostadalen. Lägger man sedan till att vi bor i Sverige, ett ganska fantastiskt land i sig med berg, snö, hav, skog och sjö i stor mängd så blir ju möjligheterna i praktiken oändliga. Visst kan människobyggen vara fantastiska som Taj Mahal eller Sagrada Familia, men för mig spelar de i en annan liga jämfört med det som finns runt om oss i naturen vad gäller skönhet.

Oavsett vad som händer i framtiden, kommer jag bära med mig den här tiden i Italien som en av de bästa perioderna i mitt liv. Frågan är bara vad som händer när snön börjar falla någonstans i höst, och de första bilderna från skidorter dimper ned i en Facebook nära mig?

Är väl bara att stänga kontoret, och sätta upp en skylt på dörren: "Gone Skiing".