Dag 99 - Baklänges

Dan före dan så att säga. Näst sista dagen på skidor i Italien, söndagen får bli pack- och städdag så jag kommer iväg direkt på måndag morgon. Så peppad på 2x12 timmars bilkörning! Eller, nja. Det var roligare på vägen hit, då var målet att börja min första säsong. Visserligen skall det bli trevligt att komma hem också, men det är inte riktigt samma grad av spänd förväntan på att få komma fram.

Vaknade upp till ett ihållande regn, vilket lite tidigare på säsongen kunde ha setts som något positivt, men nu råkar jag veta att nollan går över 2500 meter även på natten och morgonen, så regnar det här regnar det på berget.

Blött.

En liten förhoppning var att det bara var här nere i dalen, och att det skulle lätta lite när jag kom uppåt.

Fortfarande blött, nästan framme. Blä.

Ja, ja. Bara att bita ihop och försöka hitta på nåt kul ändå. En kul sak man kan göra är förstås att fika på en av alla trevliga restauranger i backen. Så länge man håller sig på den italienska sidan förstås, jag är i La Thuile och det är något helt annat om man åker över till franska La Rosière.

En stor god cappuccino ingjuter nytt mod!

Hur som helst, utan alltför diplomatiska omskrivningar så var sikten skit och snön var skit. Sikten blev lite bättre med dagen, men snön blev om möjligt sämre. När varm snö blir väldigt fuktig, t.ex. för att det regnar på den, så tenderar skidorna att fastna ungefär som man åker i klister. Minst sagt störande, och ibland på gränsen till farligt för det kan verkligen ta tvärstopp. Offpisten var helt omöjlig, skidorna sög fast så det var något helt otroligt.

Men, eftersom det var nästan tomt i hela systemet förutom ett antal grupper med engelska ungdomar som reser med Interski så hade jag ju pisten i praktiken för mig själv så jag började leka. Först snurra runt ett, två, tre varv åt det ena och sen åt andra hållet. Därefter försökte jag lite med att köra på en skida, men det var för knepigt med snön som sög hela tiden. Då fick det bli baklängesåkning. Jag åkte ett antal åk i röd-svart pist hela vägen baklänges, och börjar faktiskt få lite koll på det. Riktigt roligt att åka om de engelska grupperna baklänges ;-) Ok, jag vurpade typ 10 gånger, men det ingår.

Vurpade gjorde de engelska ungdomarna också, hela tiden. Jag såg inte mindre än tre skadade på lika många timmar.

En alldeles för vanlig syn.

Jag stör mig inte alls egentligen på den engelska invasionen, för lite så är det, de är verkligen överallt och jättemånga är de. Däremot stör jag mig en aning på att minst 95% av alla ledarna kör utan hjälm, medan 100% av gästerna har hjälm. Uppenbarligen har gästerna hjälm för att de blir tvingade, men när i praktiken samtliga ledare kör utan, är det någon som tror att ungdomarna kommer att använda hjälm när de inte längre blir tvingade?

Ledarna är inte heller några skidfreaks, de flesta är ganska medelmåttiga skidåkare. Inte för att kunskapsnivån på skidor borde styra val av skyddsutrustning förstås. De är inte heller så gamla så de kan skylla på att de började åka innan hjälm var vanligt, de flesta är i 20-årsåldern.

Det är såklart inte mitt problem, och jag stör mig inte egentligen så mycket, men lite irriterande är det eftersom det troligen kommer att leda till att några gäster eller ledare får helt onödiga skallskador bara för att ledarkulturen tydligen är att köra utan hjälm. Det finns ingen annan urskiljbar grupp förutom bergsguider som så konsekvent kör utan hjälm som engelska ungdomsledare i backen! Inte ens piståkande italienare kör utan så konsekvent.