Dag 83 - Noccia, Grand Old Lady of Courmayeur

Jag själv åker oftast med den första kabinen upp från Courmayeur, och efter ett tag börjar jag ju känna igen de som gör likaledes.

En person fångade snabbt mitt intresse, en äldre dam med mycket karaktär. Extremt solbränd, vita kläder och alltid med första kabinen. Såsmåningom började vi nicka igenkännande åt varandra, och ytterligare lite senare växlade vi några ord. Dessvärre pratar hon nästan bara italienska med bara några enstaka ord engelska och franska så kommunikationen har varit begränsad.

Men jag har i alla fall förstått att hon spenderar vintrarna i Courmayeur, och somrarna i Ligurien. Inget dåligt liv när man är 83 år!

Likafullt har vi liksom sett varandra, och hälsar när vi ses. Jag berättade om damen för Ida som är på besök, och hon peppade mig att be om att få ta en bild med oss tillsammans.

Noccia!

Hon är en fantastisk dam, och oerhört inspirerande. Vi träffades ytterligare lite senare, och växlade några ord. Hon frågade var jag tänkte åka, och jag sa "Internazionale". Ok, sa hon, och drog iväg ditåt. Vi hängde på bakom och blev mer och mer imponerande. Hon är alltså 83 år gammal, men det var inget pensionärstempo hon höll. Det är ett hyfsat långt åk, där jag ofta måste pausa både 2 och 3 gånger på vägen ned när jag kör pistvisningar med gäster som är hälften så gamla.

Pauser verkar inte vara något som Noccia tycker är nödvändigt, så hon körde på i ett jämt, kontrollerat och bra tempo från topp till botten, och blev knappt andfådd. Skitkul! Enormt inspirerande, tänk om jag kan köra så om 30 år!?