Dag 97 - Roadtrip och avsked

Jag och de italienska skidkompisarna Monica och Andrea åkte iväg till Cervinia idag för att kolla läget där. På vägen dit visade det sig att det inte är alla som lyckas med serpentinsvängarna.

Oops. Ingen skadad dock.

Det visade sig att Andrea hittar väldigt bra i Cervinia, så vi fick en riktigt bra dag med vårskidåkning. Som vanligt här i Aostadalen var det soprent på annat folk i offpisten, så vi hade enorma ytor med finfin vårsnö alldeles för oss själva.

Inget går ju upp mot nyfallen kallsnö, även känt som 'puder', men det här var inte så himla långt efter. Just detta att kunna dra på i solsken och värme, helt utan konkurrens på sammetslen snö som precis mjuknat i solen. Inte dumt. Inte alls dumt!

Idag är sista dagen som enligt prognoserna skall ha riktigt vackert väder, då passade det ju bra med en fantastisk vy över Mont Blanc från Klein Matterhorn.

Home, sweet home.

Det var inte bara vi som gillade vädret och var ute och lekte i elementen. Även Schweiziska flygvapnet var ute och rastade sina Mirage.

Två Mirage som gjorde formationsloopar.

Vi höll överlag ganska rejält hög fart, om än inte i klass med flygvapnet, särskilt sista åket ned från Plateau Rosa till Cervinia, en fallhöjd på ca 1500 m som vi körde halva offpist och halva i pisten på slutet utan att stanna och utan att egentligen bromsa och bara svänga för lite kontroll. Kanske skrämde vi nästan livet ur några grupper av åkare i pisten på slutet som hade klara problem med jättestora sockersnöhögar blandade med isfläckar när vi tre blåste förbi nästan samtidigt som om vi var en sentida utbrytargrupp från Hökarängens slalomklubb. Härligt att få vara lite pistterrorist för en gångs skull! Brände en liten aning i låren gjorde det också mot slutet måste jag väl erkänna.

Nu drar Monica söderut för att börja jobbet som MTB-ledare, och Andrea har annat för sig så nu blir det nog bara jag och mina skidor som får njuta själva av de allra sista dagarna här nere i Italien.