Dag 96 - Italien i mitt hjärta

Idag åkte jag skidor i La Thuile, vårskidåkning i och utanför pisten utan någon större konkurrens på endera stället.

En standardbild. Snö, berg, inga åkare.

Sällskapet för dagen var Monica, Jean och Anna - alla locals. Även om de alla tre pratar ganska ok engelska blir det ju som det ofta blir när utlänningen är i kraftig minoritet, man faller tillbaka på det egna språket allt som oftast. Jag har inget emot det, tvärtom lyssnar jag uppmärksamt hela tiden och noterar att jag snappar upp fler och fler ord.

Jag tror att med ett par månader till av italienskt umgänge skulle jag nog faktiskt kunna hänga med i en konversation, i alla fall som passiv lyssnare. Nu är jag i det där läget att jag förstår väldigt många av orden, och nästan, nästan hela sammanhanget.

Vi pratade i lite olika omgångar om hur italienare är, och hur jag som besökare upplever italienare. De som känner mig vet ju att jag är en relativt pålitlig person som kommer i tid, säger vad jag menar, följar lagar och regler, inte tränger mig kön, planerar saker i förväg och på det hela taget är rätt svensk.

Det som jag upplevt här i Italien är en delvis annorlunda kultur, där lagar och regler ses som rekommendationer, köer är för töntar, planering är ganska meningslös eftersom t.ex. förhandsinformation har rätt låg korrelation till verkligheten osv. Det som är intressant är att jag redan innan jag åkte ned bestämde mig för att inte döma i sådana här situationer, och det har fungerat. Det finns en hel del positiva inslag i italiensk kultur så som jag mött den, och jag trivs verkligen här nere.

För mig personligen har det varit klart utvecklande att få gå utanför min normala komfortzon, på berget men också i vardagen. Vistelsen har nog fördröjt processen hos mig som sakta konverterar de flesta av oss till gubbar och gummor förr eller senare, med vilket jag menar att bli låsta i våra förväntningar och beteenden. "Det var bättre förr" t.ex.

Eftersom jag valt att säsonga på ett ställe där ingen annan, i alla fall svensk, säsongar har det till stor del blivt så att jag träffat och umgåtts med italienare och det är jag vädligt glad för. Visserligen är det på många sätt kanske lättare att fördjupa relationerna och mycket enklare att umgås med mina svenska kollegor och skidkompisar, men det har varit så givande på så många andra sätt att prata med alla locals jag träffat här.

Det finns otroligt mycket mer att säga om Italien och italienare, men sammanfattningen är desto kortare.

Italien har tagit plats i mitt hjärta.