Dag 82 - Aprilväder

Det är som sagt inte riktigt april, men vädret... Idag var det knepigt. Vi åkte tilll Courmayeur bara för att inse att det var i princip bara en pist öppen. Jag ringde till David och Fanny i Gressoney, men det lät som det var samma läge där. Kollade webben, La Thuile samma sak. Men Pila hade faktiskt en hel del öppet. Det var bara att hoppa in i bilen igen, och rulla ned till Aosta. Dessutom var det ju roligt att åka till Pila för första gången, dessutom behövde jag inte låtsas vara guide utan Ida tog snabbt över och jag kunde som en sann gäst stänga av hjärnan och bara hänga på. Najs!

Vi fick en riktigt fin dag i Pila, och jag ångrar (nästan) att jag inte åkt mer där under säsongens bättre period, det finns ju riktigt stora fina offpistytor här! Lite märkligt är det, med en lift som går mer eller mindre från storstadens centrum rakt upp på ett berg på typ 3000 meter.

Det var ju aningen bättre väder än i går, minst sagt, så nu fick vi en sådan där solig påskdag vi hade lite hoppats på den här veckan.

Samma gäng som igår, liiite bättre väder!

Enda haken visade sig vara italiensk vårsnö. Den suger. Bokstavligen. Det var som att åka i tapetklister stundtals, man kunde åka i god fart och nästa millisekund var det som att någon spikat fast skidorna i backen. Minst sagt utmanande, och ganska påfrestande för smalben och knän. Men bra teknikträning! Sen var det ju soligt, och vi stod på skidor så det var väl inte något att klaga på egentligen.

Vad är det med skidåkning och skidåkare? Nu har jag umgåtts nästan dygnet runt i två dygn med Ida (som var Active Ski-guide när jag var gäst i Kittelfjäll för ett år sedan) och hennes kompisar Sussie och Anton, och det är bara hur trevligt som helst! Det är inte första, inte andra och inte tredje gången som jag verkligen stormtrivs med i princip okänt folk på ett så spontant vis. Den gemensamma faktorn är skidåkning, men vi pratar om så mycket mer, och delar ju faktiskt bostad med kök, badrum och vardagsrum utan någon friktion i alla fall inte från mitt perspektiv. Trivs.

På vägen ned och hem från Pila fick jag frågan om jag kommer göra om det här nästa år, och kanske igen? Jag vet inte, men sanningen är ju att visst får en sådan här period i livet mig att omvärdera saker, i alla fall för stunden. Sedan vet jag ju inte hur livet kommer att te sig när jag kommer hem, åter i vardagen med datorn, skrivbordet, huset, kunderna, cyklingen, pendeltåget, jordgubbarna, regnet, familjen och allt det där som tillhör mitt vanliga Svenssonliv. Det är ju inget dåligt med det livet, tvärtom är det ju väldigt trivsamt och i ett global perspektiv extremt priviligeriat, men tänk om det finns något ännu bättre?