Dag 11 - Privatguide à la minute

Idag tänkte jag verkligen att det var dags för en vilodag, efter 10 dagar på skidor och ett ben som trots allt inte är 100%. Dessutom var ju Mikaela, Daniel, Hannah-Maria och Johanna på ingående för att bo hos mig en vecka och jag hade ju lovat hämta i Genève.

Planen var lite förmiddagsåk i lugn och ro i italienska pister, och kanske en espresso eller två. Men även de bästa planer kan gå fel. Eller ännu mer rätt. På vägen upp i gondolen råkade jag hamna tillsammans med en kille som såg ut som han åkte offpist.

Det visade sig att han pratade franska, så jag frågade om han visste om det var åkbart från Arp, den högsta liften som bara har offpist. Jodå, det var jättebra. Några minuter senare efter lite haltande konversation på min bästa franska föreslog han mig att slå följe. Jag försökte förklara att jag inte är någon extremskidåkare och så, men ha sa bara "facile", det är lätt.

Sällan har jag mindre ångrat något.

Ett av de bästa åken, ever. Snön var fantastisk.

Jag fick en privatguide som visade, pekade och förklarade hur området fungerar och de olika varianterna. Själv var han bara ut och tog några åk medan den 7-åriga dottern gick i sin skidskola på söndagen. Inte utan att jag ibland undrar om Stockholm verkligen är den bästa platsen på jorden att vara.

Nu är det ju så att det var en del skrågå, och lite uppför. Jag tyckte det var lite jobbigt att hänga med, men det gick ok med viss ansträngning. Det visade sig när vi pratades vid senare att han ju tävlade i randonée. Typiskt mig att alltid hänga på värstingar. Men det är utvecklande och spännande. Att det kostar lite svett får man stå ut med.

Tack Rocco för en underbar dag!

Nu har jag dessutom fått sällskap av barnen med kompisar, så nu är det liv i luckan en vecka. Kul!