Inför resan har jag shoppat en del litteratur. Den som känner mig en aning vet ju att jag gillar att vara förberedd och påläst. När det gäller lavinkunskap är vädret en av de viktiga faktorerna.
Ett för mig nytt begrepp jag läst om på flera ställen är föhnvind. Det är starka, varma och nedåtgående vindar på läsidan av en bergskedja.
I korthet, det som händer är att det blåser på ena sidan berget. Berget tvingar luften uppåt. I och med det expanderar den med höjden, och det är ju känt att expansion är en endoterm reaktion. Det blir alltså kallare. Först med ca 1 grad / 100 meter höjd. Samtidigt ökar den relativa luftfuktigheten, eftersom kallare luft kan hålla mindre vattenånga, jämför Kiruna i Januari med New York i Juli. När den når 100% faller vatten ut, i de här fallen oftast som snö, men fasövergången från ånga till flytande form är en exoterm reaktion. Det blir alltså varmare. Nettot blir ca 0,6 grad kallare / 100 meter höjd.
Sen når vinden toppen på bergskedjan. Den följer då berget nedåt, och nu sker det omvända. Men det magiska är att eftersom en massa vattenånga redan släppts på andra sidan, ökar temperaturen med 1 grad / 100 meter hela vägen.
Totaleffekten blir alltså att det kan bli rejält varmt på 'läsidan', betydligt varmare än luften som började resan på andra sidan.
Så var det idag.
Jag bor 15 minuter från berget, och här var det 2 grader. När jag kom till Courmayeur var det ca 12 grader, och det blåste som tusan. Nedåt från berget. Skumt, minst sagt. Skidorna höll på att blåsa av fötterna i sittliften upp.
Om du kära läsare inte orkade med hela teorin, så är praktiken desto enklare.
Det krävs ingen raketvetenskapsman för att lista ut att en kraftig 10-gradig vind som sveper nedåt ett berg som hade dåligt med snö till att börja med, inte förbättrar situationen.
Detta till trots har jag ändå åkt en hel del skidor idag, och det blev t.o.m. en utflykt till La Thuile.
Var fan är snön?
Ett för mig nytt begrepp jag läst om på flera ställen är föhnvind. Det är starka, varma och nedåtgående vindar på läsidan av en bergskedja.
 |
| Glaciären på Mont Blancs läsida var snötäckt igår. Bortblåst. |
Sen når vinden toppen på bergskedjan. Den följer då berget nedåt, och nu sker det omvända. Men det magiska är att eftersom en massa vattenånga redan släppts på andra sidan, ökar temperaturen med 1 grad / 100 meter hela vägen.
Totaleffekten blir alltså att det kan bli rejält varmt på 'läsidan', betydligt varmare än luften som började resan på andra sidan.
Så var det idag.
Jag bor 15 minuter från berget, och här var det 2 grader. När jag kom till Courmayeur var det ca 12 grader, och det blåste som tusan. Nedåt från berget. Skumt, minst sagt. Skidorna höll på att blåsa av fötterna i sittliften upp.
Om du kära läsare inte orkade med hela teorin, så är praktiken desto enklare.
Det krävs ingen raketvetenskapsman för att lista ut att en kraftig 10-gradig vind som sveper nedåt ett berg som hade dåligt med snö till att börja med, inte förbättrar situationen.
Detta till trots har jag ändå åkt en hel del skidor idag, och det blev t.o.m. en utflykt till La Thuile.
Var fan är snön?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar