Utflykt till Champoluc!
Gästen Hannah-Maria som säsongat i Whistler har kompisar från tiden där som i år säsongar i Champoluc, så det är så klart vi måste åka och hälsa på.
Vi steg upp en halvtimme tidigare än vanligt, och var på plats strax efter 9. Det är inte så långt mellan orterna här, och det här med att ha bil på plats har ju visat sig vara en tillgång.
Väl där visade sig det krylla av säsongande svenskar och deras semestrande vänner, så det blev en dag som gäst i en liten svensk-koloni. Säsongarna uppgår kanske till ett tjugotal men många hade ju som sagt kompisar på mer eller mindre tillfälligt besök.
Jag bor ju i en helt annan tillvaro, i en by utan direktkontakt med ett liftsystem. Dessutom finns det nog inga andra säsongande svenskar i Courmayeur. Helt säker kan jag inte vara, men det verkar inte så.
Det var jättekul att träffa alla dessa skidentusiaster, och det som slog mig var att jag som var där med mina barn som är jämnåriga med den typiska säsongaren ändå kunde sitta i flera timmar på en after-ski och prata om skidåkning med en gemensam passion utan att åldersskillnaden gjorde sig påmind på ett besvärande vis.
Jag åkte en del med lite olika grupperingar också, och även om de flesta är betydligt bättre skidåkare så är jag själv väldigt nöjd med att jag inte sinkar någon. Jag skippar lite hopp och dropp, och har en lägre högsta fart genom skogspartier men på det stora hela tar jag mig ned med äran någorlunda i behåll och med stort personligt nöje.
I en av liftarna träffade vi ett aningen äldre par från Östersund som vi pratade med på vägen upp. Det var väldigt uppmuntrande att konstatera att det går att ha glädje av skidåkning i alla fall 10-15 år till. Kanske hinner jag med både Kanada och Japan innan jag faller tillbaka till pisten och proseccon. Inte helt fel det heller förresten.
Åka skidor är kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar