Dag 23 - Powder Alert

Finns inte så mycket att säga idag. Jag låter bilder tala.

När det ser ut så här på morgonen...

...vet man att dagen blir så här!

Okej då, det finns väl en del att säga i alla fall. Det var sjuuukt mycket snö. Jag har aldrig varit med om något liknande, men jag är ju inte så erfaren på riktiga dump heller. Men när man är blind av snö i ansiktet, hostar av all snö man andats in och "breathe like a little döög" när man kommer ned så vet man att det är mycket snö.

Stundtals i branterna kändes det som om man var i en våg av snö som följde med ned i åket. På ett bra sätt, inte på ett lavinsätt. Men med de här mängderna "vanlig" snö (alltså bara vanlig kallsnö, inte champagnepudret från förra veckan) krävs det lutning. Annars kör man fast.

Trodde faktiskt inte jag skulle ifrågasaätta om mina skidor var feta nog, men attans vad svårt det var stundtals att få skidorna att inte gräva ned sig. Det behövs mer fart! Farten är min vän vet jag ju, men det är svårt att riktigt få med hen i gemenskapen ibland, och då kör man fast om det är för flackt.

Roligaste vurpan idag, som tyvärr inte dokumenterades, var nog när jag kom lite nära en medåkares skida och min skar snett och jag landade i en buske med hela kroppen nedåt i fall-linjen och skidorna uppåt. Tekniken då är ju att rulla runt och få skidorna nedåt. Men det var ju så mycket snö, så när jag hade skidorna rakt upp var det enda som stack upp lite grenar och två ben med skidor på fötterna. Själv var jag i princip begravd i snön.

En annan höjdpunkt var när jag mitt i ett åk helt plötsligt sjunker ned och bara stannar, med snö nästan i brösthöjd. Börjar nästan tro att det ligger något i det här snacket om snorkel.

Med andra ord - en kanondag, precis som jag hoppades på igår.

Bäst av allt - gästerna har nästan mer träningsvärk i smilbanden än i låren ;-)