Han bara förbereder sig, reder sig, reder sig... När skall jag egentligen komma till en skidbacke? Det tar sin lilla tid att komma ut i backen när det är så mycket som skall fixas. Ingen semester det här inte.
Idag blev det en bilutflykt till Staffal, Gressoney för att hämta lifkort och titta in på våra Active Ski-hotell. Dessutom så stannade jag på vägen tillbaka i den lokala lite större staden Aosta, för att fixa förhoppningsvis det sista med infrastrukturen, dvs Internet. Utan att dra ut på berättelsen kan jag bara konstatera att i Italien tas det här med telefoni på allvar. Det är legitimation, oändliga mängder uppgifter och en enorm massa administration helt enkelt bara för nöjet att få betala hyfsat mycket pengar i månaden till en teleoperatör. Två timmar till i telefonbutiker har jag loggat i dag. Tekniskt verkar det fungera, däremot undrar jag inte om jag inte blev blåst i alla fall på mina två "gratis" månader Internet. Vi får väl se.
Den som tycker det kan vara krångligt att förstå svenska operatörers prisplaner och deras webbsidor har inte försökt tränga igenom motsvarande, fast på italienska. Men oj vilken nytta jag har fått av min franska! Engelska är det ju inte en kotte som pratar, men franska verkar alla kunna. Riktigt roligt att få träna upp franskan lite igen.
Men hur var det nu med uppförsåkningen? Jo, vägen upp till Staffal är ganska smal, brant och slingrig. Minst sagt. Jag har åkt den en gång förut med buss, men då var det mörkt - och tur var väl det! Nu rullade jag på uppför och försökte hålla jämn fart med medtrafikanterna.
Efter en stund kom jag på att det var något bekant med det här är att blicka runt kurvor och serpor, och korsa mitten så ofta det var fritt för att hålla en så rak linje som möjligt.
Jag har alltid varit ganska hyfsad på att cykla utför i berg, trots relativt begränsad erfarenhet. Det gäller just att koncentrera sig på att hålla blicken långt fram, och verkligen veta när det är fritt bakom en kurva som är skymd när man skär den men där sikten var fri lite tidigare.
Det var helt enkelt som att cykla utför, fast i bil uppför. Samma känsla på sätt och vis.
Nåväl, nu får det vara nog med uppförsåkning på ett tag hoppas jag, i morgon blir det äntligen dags för lite utförsåkning!
Avslutar med lite ordkomik. Det kan ibland bli lite oavsiktligt lustigt när ord och begrepp korsar språk- och kulturgränser. På vägen genom Tyskland såg jag transportfirman Smurfit, och här i Italien:
Idag blev det en bilutflykt till Staffal, Gressoney för att hämta lifkort och titta in på våra Active Ski-hotell. Dessutom så stannade jag på vägen tillbaka i den lokala lite större staden Aosta, för att fixa förhoppningsvis det sista med infrastrukturen, dvs Internet. Utan att dra ut på berättelsen kan jag bara konstatera att i Italien tas det här med telefoni på allvar. Det är legitimation, oändliga mängder uppgifter och en enorm massa administration helt enkelt bara för nöjet att få betala hyfsat mycket pengar i månaden till en teleoperatör. Två timmar till i telefonbutiker har jag loggat i dag. Tekniskt verkar det fungera, däremot undrar jag inte om jag inte blev blåst i alla fall på mina två "gratis" månader Internet. Vi får väl se.
Den som tycker det kan vara krångligt att förstå svenska operatörers prisplaner och deras webbsidor har inte försökt tränga igenom motsvarande, fast på italienska. Men oj vilken nytta jag har fått av min franska! Engelska är det ju inte en kotte som pratar, men franska verkar alla kunna. Riktigt roligt att få träna upp franskan lite igen.
Men hur var det nu med uppförsåkningen? Jo, vägen upp till Staffal är ganska smal, brant och slingrig. Minst sagt. Jag har åkt den en gång förut med buss, men då var det mörkt - och tur var väl det! Nu rullade jag på uppför och försökte hålla jämn fart med medtrafikanterna.
Efter en stund kom jag på att det var något bekant med det här är att blicka runt kurvor och serpor, och korsa mitten så ofta det var fritt för att hålla en så rak linje som möjligt.
Jag har alltid varit ganska hyfsad på att cykla utför i berg, trots relativt begränsad erfarenhet. Det gäller just att koncentrera sig på att hålla blicken långt fram, och verkligen veta när det är fritt bakom en kurva som är skymd när man skär den men där sikten var fri lite tidigare.
Det var helt enkelt som att cykla utför, fast i bil uppför. Samma känsla på sätt och vis.
Nåväl, nu får det vara nog med uppförsåkning på ett tag hoppas jag, i morgon blir det äntligen dags för lite utförsåkning!
Avslutar med lite ordkomik. Det kan ibland bli lite oavsiktligt lustigt när ord och begrepp korsar språk- och kulturgränser. På vägen genom Tyskland såg jag transportfirman Smurfit, och här i Italien:
 |
| Vill man verkligen anlita bizzarrogroup.it ? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar