Det visade sig vara en liten utmaning, en grupp med stark egen vilja. Vi samlades nere i Staffal för vidaretransport via kabin upp till St Anna och sedan stollift upp vidare till Bettaforca. Kabinen blev full innan någon av oss guider kom på, så vi väntade in nästa med ett par av gästerna. Första varningssignalen kom när jag läste "Collegamente Champoluc Chiuso", dvs förbindelsen till Champoluc är stängd på en skylt. Men Josef kollade på nätet och sa att allt var grönt.
Vi åkte upp med nästa kabin, och när vi kom var alla borta. De hade bestämt sig för att åka vidare uppåt.
Jag skejtade iväg före de kvarvarande gästerna för att så snabbt som möjligt komma upp och förklara fortsättningen. Passade på att fråga liftvärden om hur det var, och han sade bestämt att det var stängt till Champoluc trots allt. Hoppade i alla fall på en stol och började åka upp. Strax innan Bettaforca började vinden ta i när vi närmade oss passet. När jag klev av liften stod drygt 30 gäster och hukade sig i kulingstarka vindbyar.
Jag tänkte att vi väntar in resterande, och sedan börjar åka ned, jag visste ju från liftturen att det var lugnt bara 100 meter ned. Gästerna var dock lite stressade av den bitvis hårda vinden, och några gäster började oroligt fråga mig om det inte var farligt med laviner nu. Jag försökte lugnt förklara att vi stod väldigt säkert där vi stod, men det är ju lite svårt att nå fram när vinden viner. Vinden tilltog dessutom när vi stod där, och några blåste omkull! Efter en kort palaver med Josef som var på väg upp fattade vi beslut om att ta in gästerna i restaurangen istället och samla upp oss där.
Nå, efter en stund kom vi iväg nedåt igen, med målet Punta Jolanda och restaurangen där.
Vi hade lite tur med tajmingen trots att vi var sena i förhållande till beställningen, så vi fick in 28 gäster utan problem.
Det blev ett par till åk kring Seehorn, och sedan svarta Moos ned till Staffal för några medan andra tog kabinen ned från Gabiet.
Hem och duscha och vila ett par timmar, sedan tillbaka till hotellet för middagsmingel och diverse problemlösning, eller i alla fall försök till problemlösning. Alla upplevda problem står inte i vår makt att åtgärda, men vi gör vårt bästa och lyckas få till en del saker i alla fall. Middagen avlöper utan större problem än att jag faktiskt har lite ringande i öronen nu och lite ont i halsen av att försöka göra mig hörd, ljudnivån var fruktansvärt hög. Akustiken i matsalen är inte helt perfekt.
Nu blir det sova som gäller inför en ny dag med pistvisning och förhoppningsvis lite bättre förhållanden för gästerna i pisten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar