Dag 73 - Skogsåkning på Hemmaplan

Det är en särskild känsla att känna sig hemma på en plats. Man hittar, man vet hur saker fungerar, man nickar igenkännande till alla möjliga och blir igenkänd. Dessutom syns det på en att man inte är en vanlig turist. Flera gånger de senaste två dagarna i Courmayeur har jag blivt frågad om vägen av turister. Det är något med kroppsspråket tror jag som skiljer turister från locals. Det är samma fenomen som utnyttjas åt andra hållet av t.ex. den mindre nogräknade taxinäringen i Stockholm. Det syns vilka som är lite bortkomna och är lättblåsta.

Nu när jag varit bortrest på visit ett antal dagar både till Verbier och till Gressoney/Champoluc är det just en skön komma-hem känsla att vara tillbaka i Courmayeur. Visserligen känner jag inte helt igen mig eftersom det var vinter innan jag åkte till Verbier, nu är det omisskännligen begynnande vår. Mest irriterande är det förbaskade fågelkvittret som med glada små pip påminner mig hela tiden om att tiden för vintern oundvikligen är på väg att rinna ut. Andra tecken är ju att jag inte längre behöver gå försiktigt på trottoarerna eftersom halkrisken är noll, eller att det går att parkera utan att ta sats upp på snöhögarna i vägrenen.

Det kom faktiskt lite snö under natten, så i pisten låg det ca 10 cm ovanpå ett ganska trist isigt lager. Men det är något med söndagar, jag undrar om de helt enkelt pistar sämre då. Tycker det varit sämre alla söndagar. Helt ok om det var orört, men det blev snabbt otrevligt. Däremot låg det lite mer i skogen, och det var nästan ingen som åkte där idag, utom några skidskolegrupper och lite Chamonixfolk.

Orört hela dagen!

Det räckte i alla fall och jag körde ospårat i skogen under de 3 timmar det blev åkning idag. Faktiskt bland de bättre skogsåken jag kört, ur ett personligt perspektiv. Jag hade lite flyt och kunde åka långa sträckor utan att stanna, även några riktigt branta partier i början.

Orört till jag varit där, det vill säga.

Jag är nog inte helt frisk fortfarande tyvärr, hostan sitter i och jag kände verkligen efter 3 timmar att nu orkar jag inte ordentligt längre så jag åkte hem för att försöka få lite jobbat. Gick väl sådär, jag är inte superpigg och det är verkligen supersvårt att motivera mig. Lite konstigt är det, jag brukar kunna ha jobbdisciplin men det har verkligen varit ett problem under säsongen. Den mentala energin räcker liksom inte riktigt till.