Dag 77 - Payback

Jag har ju haft rätt bra flyt med att träffa folk som gett mig fantastiska upplevelser här i Courmayeur, locals av olika slag som gärna tagit med mig och visat mig runt till de bästa åken.

Idag var det en kille som nog tyckte han hade rätt bra flyt som började prata med mig medan vi väntade på att liften skulle öppna i Dolonne. Nick från Manchester och jag pratade på och när han frågade om han fick hänga på mig kunde jag ju inte gärna säga nej, dags för lite payback! Han hade fullt säkerhetskit och sade sig t.o.m. ha tränat med det. Sånt gillar jag.

Jag föreslog min ursprungsplan för dagen, Capello di Vescovo (biskopshatten), en smal och brant ravin som ligger lite utanför de vanligaste stråken. Han såg dock lite tveksam ut när jag beskrev den som lång och konstant brant lutning upp emot 40 grader. Jag kan väl ta den en annan dag, jag vill verkligen inte dra med mig folk jag inte känner på för svåra åk.

Det blev istället en liten repris av åket för ett par dagar sedan, Arp och sedan Vesses vänster. Denna gång var vi helt först ned från Arp, sjukt egentligen.

Nästan samma bild som för ett par dagar sedan, men två spår.

Det var fantastiskt bra snö under omständigheterna, 10-20 cm kall och fin snö hela vägen ned.

Det visade sig att Nick nog gjort en korrekt bedömning, Capello di Vescovo hade kanske inte blivit så njutbar. Han kan absolut åka skidor, men är kanske där jag var förra året, 75 skiddagar tidigare.

Jag iklädde mig guiderollen, förklarade hur vi skulle åka, väntade in, åkte före och visade vägen där det var lite knixigare. Visserligen var vi bara två tillfälliga bekanta på berget, men det var ändå väldigt roligt att få visa upp bergets bästa sidor, och att jag dessutom kände mig väldigt trygg med situationen.

Vi tog ett par åk till från Youla, lite kortare åk, men även där lyckades jag faktiskt välja vägar där andra inte hunnit åka trots att det var på eftermiddagen och otaliga guidegrupper från Chamonix var på plats. Har de ingen snö i Chamonix, eller vad är grejjen!?

Lite roligt var ju att i liftkön till Youla så kände jag igen Active Ski-kollegan Johannas gamla UCPA-guide som jag träffat som hastigast i Gressoney för ett par veckor sedan! Hon jobbar ju från Chamonix, men var på "mitt" berg med sin grupp denna första dag den här veckan med vettigt väder.

Nick på väg ned från Canale della Reta, en utmaning.

Nick var eld och lågor efter denna dag, och uttryckte sin tacksamhet flera gånger. Faktum var att vi fick sjukt bra åkning. Tror inte han hade fått bättre med riktig guide. Han bjöd på lunchfika, och sedan gick han loss totalt och försökte boka in mig som betald guide för hans skidåkargäng nästa säsong i Courmayeur. Jag avböjde vänligt men bestämt. Om jag är på plats åker jag gärna skidor med gänget, men svart bergsguide är jag inte och tänker inte bli.

En lite speciell grej var att efter lunchfikat drog han på en väldigt märklig skjorta utanpå jackan. Den var hoppsydd av kanske 6 olika blommigt mönstrade skjortor och hade en massa märken från olika skidorter fastsydda. Han förklarade att hans skidkompis gått bort i cancer för ett par år sedan, och att han hade fått skjortan av kompisens mamma. Nu åker skjortan med på alla skidresor, och tas på åtminstone en gång per resa, för att även den döda kompisen skall få vara med. Jag tyckte det var väldigt fint, och ett sätt att konkret få lite sanning i ord som "han lever vidare i våra minnen".