Dag 68, 69 - Snö, snö, snö och Puderhets

Det verkar som om större delen av Europas skidåkare vallfärdar till Gressoney för tillfället. Ryktet om det stora vårdumpet sprider sig. Med rätta!

Man vet att det blir bra när det ser ut så här.

Prognosen har ju stämt rätt hyfsat, även om det kommit lite mindre med snö vi hoppats på har det i alla fall blivit 70 cm eller så. Dessvärre hade ju värme och sol tagit rätt mycket av det lilla som fanns på lägre höjd, så det var inte jättebra när man kom lite lägre vilket mina skidor fick märka av.

Oops!

Det blev en bra dag, trots att det var lite tungt på lägre höjd och att sikten var riktigt, riktigt dålig. Men det är det man har skog till.

Vi avslutade dagen med en stillsam middag på Castore i Gressoney. Lite lustigt ställe, med ännu lustigare ägare, men maten var riktigt bra och inte blev det särskilt dyrt heller. Vi flydde fältet lagom till cluben började, vilket var tur förstod vi senare av lite trötta miner dagen efter från de som var där.

Idag, dagen efter igår, var det en riktig bluebird day! Vi fick ett antal helt fantastiska åk i underbara förhållanden, och med ett jättetrevligt gäng. Stort tack särskilt till David och Fanny som delade med sig av sin lokalkännedom och guidade runt oss från det ena åket bättre än det andra. En av säsongens topp-5-dagar, utan tvekan!

Delar av dagens glada skidåkargäng!

Trots att halva Europa verkar ha flugit, bilat, bussat o tågat till Gressoney fanns det fortfarande ospårade linjer på dagens sista åk, sent på eftermiddagen.

Fanny hittade en av dagens bästa och sista linjer.

Det enda man kan kanske en liten, liten aning invända mot var puderhetsen som drev oss framåt i expressfart, så det blev väldigt lite tid att reflektera på den bedövande skönheten som omgav oss.

Så här såg det ut hela dagen. Berg och snö och sol. Wow!

Trots puderhetstendenserna var det väldigt skönt att åka med en säkerhetsmedveten grupp åkare. Det tänktes, bedömdes och valdes bort. Vi kom först till ett av de mer kända åken i hela Monterosa, den enormt dramatiska Leisch Coulouiren, men konstaterade att det kommit mycket snö, hela åket är en perfekt terrängfälla och att det helt enkelt inte var var värt det.

Senare var det ju många som åkt den, och allt gick väl, men det känns ändå fortfarande som rätt beslut. Bara för att det gick bra, betyder det inte att det var rätt att åka. Det får man aldrig glömma bort. Det är ju som att spela rysk roulette, och bara för att det gick bra och sa 'klick' istället för 'pang' så drar man slutsatsen att det var ju en rolig och bra lek.