Dag 66 - Omstart

Visserligen är jag besviken att jag åkte dit på en förkylning överhuvudtaget, men det verkar som om en dags vila gjorde susen. Jag hade uppenbarligen feber dagarna innan. Det är lustigt, när det pågår så tänker jag att det här känns ju rätt jobbigt, undrar om jag har feber? Efteråt är det rätt självklart, min hjärna fungerade ju inte. Hur uppenbart som helst i retrospekt. Att man först somnar i någon slags luddigt värmerus, och sedan ett par timmar senare vaknar sjöblöt är ett annat tecken på att man hade feber, och att den nu är på väg ned.

Idag kändes det mycket bättre i alla fall, men inte helt bra skulle det visa dig. Jag åkte först en liten pist och sedan upp till Mont Fort för att ta mig ned till Tortin, varav större delen är puckel. Gjorde det innan jag blev sjuk, och blev knappt svettig. Nu blev jag så där klibbigt kallsvettig nästan direkt, och var tvungen att stanna för att pulsen rusade så det kändes inte bra. Trist, men det var bara att tagga ned och slököra lite pist.

Fast jag kunde inte riktigt hålla mig, så jag åkte lite pistnära offpist för att ha lite kul i alla fall. Mest kul hade nog omgivningen när jag i lite för hög fart efter en lätt pucklig sluttning skulle droppa in i pisten, kanske en meters kant. Landingen blev lite stum och platt, det var delvis flatljus som komplicerade det hela lite, och bägge skidorna åkte av. Här skulle jag nog velat haft hårdare åtdragna bidningar, kanske skall köra dem i botten och ett halvt varv tillbaka i fortsättningen.

Annars var väl dagens höjdpunkt att få checka ut från Fawlty Towers, Verbier. Även känt som MAP Verbier-Village. Saken är nog den att stället behöver inte vara så hemskt som det blev för mig. Jag hade otur på två punkter, dels fick jag ett källarrum. De som är ovan mark är nog trevligare, resten av huset med de utmärkta gemensamma utrymmena är ju helt ok. Men framförallt verkar alla andra besökare på Trip Advisor ha mötts av en utomordentligt trevlig man vid namn Marc. Själv mötte jag ju Mrs. Fawlty, och det var nog den otrevligaste värdinnan jag någonsin mött.

Nu är det nästan, nästan, slut med jobbet för Active Ski. Sista gästerna lämnar Verbier i morgon bitti men utan min närvaro på plats. Vi får väl se om det blir något telefonsamtal strax efter 08.00 med en fråga om var bussen är. Oddsen talar ju för det.

Detta kan vara den sista bilden på mig i Active Ski-ställ!

I morgon skall jag beställa en kaffe i backen gjord i en riktig kaffemaskin, inte sånt där skräp de har i Schweiz!