Dag 60, 61 - Prioriteringar

Så var de sista Courmayeurgästerna lyckligen hemskickade, trots lite bussförvirring.

Dagen började med ännu ett åk Arp - Vieille själv. Eller rättare sagt, det var tänkt så. Uppe på Arp var det bara jag och en italienare och då börjar man ju prata. Det visade sig att han visserligen hade lägenhet i Courmayeur och åkt mycket här, men den lite mer avlägsna offpisten hade jag bättre koll på så han hängde på mig. Helt ok. Snön är ju som den är, men vi fick ju ändå ett bra åk med mestadels okörd snö, även om det inte är puder.

Paul tyckte det var lite brant på slutet.

Italienaren heter Paul och pratade faktiskt engelska för en gångs skull. Annars har det ju varit franska som gäller. Mot slutet är det ju lite mer uppåkt, men fortfarande njutbart.

Vi var ju själva i alla fall.

Relativt tidigt var det dags att åka ned och vinka av gästerna.

Blev lite väntetid på bussen.

Förvirring blev dock total kring bussen när chauffören ringer mig och undrar var hotellet är? Jag försöker förklara, men når inte riktigt fram. Han säger att han är i Courmayeur och letar, jag försöker förklara hur han kör från Piazzale Monte Bianco. Så ser jag en buss, och säger att jag ser honom och vinkar. Han vinkar tillbaka. Perfekt!

Bussen stannar och jag går o hämtar gästerna. När jag kommer tillbaka undrar jag lite var är La Thuile-gästerna som borde vara på bussen? Börjar diskutera med chauffören, och när han säger att han skall hämta gäster på Edelweiss och köra till Genève börjar jag bli misstänksam, vi skall ju till Milano Malpensa.

Det visar sig att allt är ett stort missförstånd, han råkade bara köra förbi och ser någon som ser ut som en reseledare vinka, och jag trodde ju att jag hade telefonkontakt med honom. Han skall köra andra gäster åt ett annat företag till en annan flygplats. Men han verkar ha lika dålig koll som vår buss. Varför kollar de inte innan de åker var de skall någonstans?

Jag är hemma relativt tidigt och börjar fundera på Verbier som jag skall till i morgon kväll. Min första tanke är att nu kan jag jobba ikapp lite med IT-jobbet och sedan åka runt lite i Courmayeur i morgon innan jag drar till Verbier. Men så kommer jag på en brilliant idé - jag åker till Gressoney och hänger med på pistvisningen med Johanna där istället. Det är nu det här med prioriteringar kommer in i bilden. IT-jobb kontra trevligt sällskap och skidåkning i alperna. Jag kommer fram till att IT-jobbet faktiskt kan dröja lite, jag är kanske bara en gång i alperna på det här viset i livet och förmånen att få åka skidor med andra underbara och skidtokiga människor på det här sättet är ju trots allt unik.

Visserligen betyder det att jag kommer att leverera lite senare, både det pågående jobbet och det egna samarbetet kring min krypteringsprogramvara. Men jag har nu bestämt mig för att ett par veckor faktiskt inte spelar så stor roll för dessa projekt, men just dessa veckorna råkar jag befinna mig i alperna med snö och skidkompisar runt knuten.

Jag väljer snön och sällskapet. Kalla mig arbetsskygg, eller vad som helst, men så blir det. Så jag kör över till Gressoney, pratar lite med Johanna och hennes kompis Charlotta som är på besök, somnar tidigt och åker sedan skidor hela dagen med dem och Active Ski-gästerna, beredd att stötta Johanna vid behov. Fast det behövs inte.

Imponerad av kontanthanteringssystemet. En papplåda full med pengar.

Efter en snabb salladsmiddag hemma i Johannas lägenhet hoppar jag in i bilen och kör till Verbier, tar ca 2,5 timmar. Rätt trött går jag en snabbrunda på stan, och går o lägger mig. Inser dessvärre att den lilla segheten i kroppen jag kände redan i morse, nu har utvecklats till en fullskalig snuva.

Jag är förkyld!