Dag 75 - En ännu kortare dag

Jag trodde ju att botten var nådd vad gäller sikt och åkbarhet i förrgår men då visste jag inte hur det skulle bli idag. Det var total tjocka från topp till botten av pisterna, sikt ungefär halva avståndet mellan käpparna som markerar pisten.

Det gick ju att se redan från början att inget gick att se.

Nu visste jag ju från början att det skulle vara dåligt, men jag hoppades ändå att det skulle gå att åka lite just utmed pinnarna. Men det gick verligen inte.

Så jag åkte ett åk, och sedan ned igen. Det var nästan lika tomt på vägen upp som på vägen ned, men ned hade jag faktiskt en kabin alldeles för mig själv.

Mina skidor står och surar i sin ensamhet och vill ha snö.

Åkte hem redan vid 09.30 och handlade lite mat och lade mig i soffan för att vila lite. Sov i två-tre timmar, kanske är lite ofrisk trots allt. Förbaskade hosta.

Sedan har jag faktiskt fått en liten aning gjort i riktiga världen, även om det också har gått med snigelfart. Jag följde dock inte Johanna i Gressoneys råd som var att belöna mig själv med ett Nutella-kex efter varje delmoment jag fick gjort, särskilt inte som jag inte har någon Nutella och isåfall fått köra med grappa som substitut. Det hade nog inte hjälpt så länge i alla fall. Det blev varken Nutella eller grappa.