Dag 78 - Cappello del Vescovo, Vieille och städning

Ännu en underbar dag. Inget svårt att få sällskap är det heller. Idag åkte en ensam kille upp samtidigt till Arp. Väl där började han prata lite med mig, det visade sig snabbt att han var svensk vilket ju underlättade kommunikationen. Engelska och franska i all ära, det är lättare med svenska.

Jacob visade sig gärna hänga på till Cappello del Vescovo, trots mina varningar om att jag inte bergsäkert hittade till 100%, att den är lång och brant, och att jag inte har en aning om snöförhållandena där.

Det visade sig att jag hittade perfekt, och att den var klart åkbar även om det var lite sisådär på slutet eftersom det fallit en del smålaviner som sedan frusit på.

Insteget till Cappello del Vescovo.

Åkningen var blandad, men stundtals riktigt njutbar.

Jacob.

Efter transporten tillbaka till Zerotta tog vi en fika, och inte heller denna dag fick jag betala - tack Jacob! Har hört talas om bummare som lever på det sättet, åker med random folk som gärna bjuder på en öl, en kaffe eller en pizza som tack. Fast faktum är att i mitt fall åtminstone så det nytta förenad med nöje, det är ju säkrare att ha sällskap och delad glädje är ju dubbel glädje.

Trots att Jacobs flickvän var på ingående lyckades jag övertala (nåja, inte så svårövertalad) honom om att vi nog, kanske, nästan skulle hinna ned till 14 om vi tog ett åk till med en liten promenad. Den som hängt med här på bloggen känner nog igen mitt favoritåk Vieille.

Ganska brant på slutet. Varmt är det också.

Vi blev väl lite sena, och var nere i Dolonne respektive Courmayeur ca 14.20. Men det var ett fint åk och jag hoppas att Jacob inte ångrade åket även om snön var sisådär så är det ändå ett väldigt vackert åk.

Nu sitter jag bara och hoppas, hoppas, hoppas att den utlovade snön kommer på söndag och måndag, och att temperaturen inte blir för hög så det blir pannkaka istället för puder av alltihopa. På söndag trillar nya gästerna Ida, Sussie och Anton in, och jag vill ju så gärna visa berget från sin bästa sida.

Jag måste erkänna att livet som ensamboende skibum inte direkt uppmuntrar till idog städning, är inte så bra på det hemma heller för den delen. Därför var det först idag jag upptäckte att dammsugaren är trasig, moppen saknar skaft och ingen sopborste eller skyffel finns. Eller fanns, nu har jag shoppat de nödvändigaste städattiraljerna och putsar och fejar så att gästerna skall få en nystädad lägenhet att bo i. Jag tror jag struntar i att berätta för mäklaren om dammsugaren, för då måste jag ju erkänna att jag inte ens försökt använda den förrän idag.