Dag 74 - Nya åk, nya bekantskaper

Idag var det äntligen lite sikt igen, och det var öppet hela vägen upp till Arp, så efter ett uppvärmningsåk drog jag direkt upp dit och körde Vesses, vänster. Ingen trängsel direkt. En kille före mig, och en efter. Det var allt. Jag bad han som kom efter att ta en bild på mig på Colle di Youla.

Monte Bianco di Courmayeur i bakgrunden, ganska ok vy.

Jag var alltså inte först, men det var ok då fick han köra upp skrålinjen, hehe. Det finns ju åkbara ytor så det räcker till tre utan trängsel. Åkte ut i solen och tog sedan en egen linje ned mot Vesses vänstra ravin.

Ingen jätteträngsel direkt.

Det blev ett riktigt trevligt åk, även om sista delen var lite sisådär så var det helt ok nästan hela vägen.

Lite uppåkt här eftersom några trängt sig före ned via Youla.

Framför allt håller stället där man korsar bäcken på att bli ett vad. Undrar hur många dagar till man kommer över utan att ta av sig skidorna och sedan börja hoppa mellan stenar?

Lite läskigt, trillar man i blir man BLÖT!

Sommarvägen ned till Zerotta var däremot bättre än vad jag vågat hoppas på, det känns som den kan hålla ett tag till faktiskt. Måtte alltihopa hålla i 10 dagar till bara så att gästerna som kommer på söndag kan få uppleva lite av allt det här!

När jag kom ned till Zerotta stötte jag på två åkare som jag morsat på vid ett par tillfällen tidigare, vi har liksom stött på varandra lite här och där på berget och i liftkön upp till Youla. Jag hälsade och växlade några ord, och sedan blev jag direkt inbjuden att hänga på dem. Sagt och gjort, så det blev en dag med Greg och Monica. Greg har säsongat här i flera år, och Monica är en italienska som senast kom 7:a i Freeride World Qualifier i Les Arcs, och har kört Vallée Blanche på MTB. Det blev åka av med andra ord.

I många sporter är det ofta en fördel att utöva dem tillsammans med folk som är duktigare än en själv. Skidåkning är inget undantag, så idag var en utvecklande dag. Full fart ned i branta raviner, ännu högre fart genom tät skog, värsta storslalomfarten på öppna ytor och sedan dessutom tekniktrix över lite stock och sten. Det är ju lite tunt med snö längst ned i systemet. På ett sätt är det enklare att bara ta rygg på en duktig åkare, enligt principen kan hen kan väl jag, det är väl bara att svänga där hen svänger? Fungerade utmärkt idag i alla fall, även om det så klart är viktigt att inte åka för långt utanför sin förmåga, då blir det ju farligt istället men det kändes faktiskt ganska kontrollerat idag trots allt. Hur kul som helst att lilla jag kan göra detta, och hänga med på de här åken med de här åkarna!

Jag fick åka några nya varianter idag också, framförallt framsidan av nedfarten från Youla som jag aldrig riktigt vågat mig på själv eftersom det är ganska mycket klippor och knixigt, men det gick hur bra som helst efter en lite brant och smal ingång.