Dag 55, 56, 57 - Månskenspromenad och jobb, jobb, jobb

Så blev den till sist bruten, raden av varje-dag-bloggandet.

Jag har helt enkelt inte hunnit eftersom jag måste ju sova ibland om det skall fungera.

De senaste tre dagarna har varit de intensivaste på hela säsongen. Delvis pga av ett eget val, men framförallt därför att det varit mycket jobb med gäster i kombination med månadsslut när jag som egenföretagare måste samla ihop kvittona i skokartongen och skicka dem till bokföringsbyrån.

Idag är det torsdag, och meningen var att jag skulle lämna Gressoney där jag varit för att hjälpa Johanna tillsammans med Josef med den stora gruppen gäster redan i tisdags eftermiddag. Det blev onsdag eftermiddag istället.

Det är verkligen utvecklande och roligt att jobba med skidgäster, och det uppstår en del dråpliga situationer. Om jag jobbar några år till i resebranschen finns det nog gott om underlag till att skriva en bok, ungefär som Anthony Bourdains "Kitchen Confidential".

En del som händer är dock inte så dråpligt, utan mer bedrövligt. Utan att gå in på detaljer så har en guidekollega som verkligen ansträngt sig för att göra sitt bästa långt utanför vad tjänsten kräver drabbats av en gäst som helt utan grund varit riktigt otrevlig. Inte ok.

Dag 55

Förväntansfulla gäster!

Ännu en dag i Gressoney, som var tänkt att vara den sista. Pistvisning större delen av dagen, mycket bättre väder idag, och gruppen höll helt ok tempo. Vi var ju snabbgruppen trots allt! Jag avslutade med att tacka så mycket för de två dagarna, och det kändes att det hela varit ganska uppskattat trots allt.

Lite senare under eftermiddagen när det spritt sig att jag hade sagt adjö kom grupparrangören och sa att de blivt lovade tre dagar med tre guider. Bara att stuva om i schemat och stanna kvar till nästa dag.

En kollega i reseledarbranschen hade kommit den lite galna idén att knata upp till Passo dei Salati (2971 m) från Stafal (1830 m) i nästan-fullmånen och möta soluppgången ca. 06.30 på toppen. Sagt och gjort. Sov flera minuter och gick upp 01.25, hämtade Johanna och Jakob 01.45, fuskade lite och körde upp ca 100 hödjmeter och efter lite trassel började marschen upp 02.20.

Soluppgång på Passo dei Salati

Lite drygt 4 timmar senare efter en stundtals helt magisk promenad i starkt månsken, och stundtals stark kyla, var vi uppe. Precis när solen kom så lättade molntäcket och vi stod där och mötte solen helt ensamma på ett i övrigt tomt berg. En upplevelse av minst sagt annorlunda slag. Fantastiskt är en hyfsad underdrift.

Några minuter senare.

Det var lite kallt.

Sa jag att det var lite kallt?

Dag 56

Så blev det en tredje dag i Gressoney, inte helt enligt plan. En liten tröst var att gästerna verkade genuint glada över att återse mig. Kändes ändå ganska bra.

Schemat hade dock komprimerats kraftigt, eftersom jag skulle hämta liftkort och ta emot gäster senare på kvällen samma dag i Courmayeur. Dessutom är det månadsskifte, och egenföretagare som jag är kräver det 3-4 timmar jobb att fixa allt som måste fixas då.

Kom hem ca 24.00 efter att ha gått upp 01.25, gått 1000 höjdmeter, guidat större delen av dagen, därefter kört knappt 2 timmar, fått ut liftkorten med 15 minuters marginal och sedan förberett och tagit emot ankommande gästerna. Sorry, blev ingen blogg idag heller.

Dag 57

Pistvisning! Yiihaa! Men faktiskt, det var riktigt roligt. Alla gästerna kom, 12 st i två gäng. Från duktiga till grymt duktiga skidåkare allihop. Full fart hela dagen. Visserligen blåste det nästan storm stundtals, mina fingrar och tår dog i ett tidigt skede och jag höll på att blåsa omkull mitt i ett åk (en portåkare bredvid blåste omkull!) men det blev en kanondag för att vara pist.

Därefter after ski på Bar Roma, samt två telefonmöten. Fullt drag även där, sent hem och sedan äntligen lite adminstration! Nu är det tekniskt sett dag 58, men jag har fått klart pappersarbetet och i morgon skall jag äntligen få återvända utanför pisterna och kolla hur väl offpisten överlevt värme, regn och storm.