Dag 28 - 5530

Idag hade vi bestämt, Jonas och Bo och jag att vi skulle åka med guide. Eftersom Active Ski har en guide i området som vi anlitar tyckte jag dessutom att det var en bra idé om jag kunde rekommendera honom personligen, så det var en liten poäng med att åka med just honom.

Eftersom Luca var upptagen igår fick det bli idag, även om väderleksprognosen var lite sämre. Vi bestämde i alla fall att vi ses vid La Palud 8.45 och bestämmer där och då.

Ett litet logistiskt problem var att jag absolut behövde skicka lite brev till Sverige, och posten i Morgex öppnar inte förrän 8.20. Då kom jag på den brilljanta idén att det finns bergis ett kontor i Courmayeur. Mycket riktigt, och på nätet stod det att de öppnade 8.00. Sagt och gjort, knackar på dörren lite efter 8, men det är en sådan där låst sluss för att komma in. Inget händer. Förutom att två personer bakom disken gestikulerar. Jag fattar inte men det verkar som de vill att jag ska gå runt. Jag följer en kille som är på väg med post in bakvägen, och då kommer en av tjänstemännen fram och säger att de öppnar 8.30, det står ju på dörren. Jamen, internet då försöker jag? Han bara rycker på axlarna och stänger dörren.

Lätt förgrymmad går jag runt igen och kollar. Jo, det finns ett anslag, men där står det 8.20, inte 8.30. Sätter mig i bilen och väntar. Strax efter 8.20 kommer jag in och förklarar mitt ärende - porto för dessa två brev till Sverige. Javisst säger han, lägger upp det ena på vågen och börjar skriva på datorn i ett par minuter, samtidigt som han frågar sin kollega om råd. Såsmåningom kommer det ut nåt han klistrar på. Samma procedur en gång till för nästa brev.

€8.50 kostar det. Kvitto, tack säger jag. Kvitto säger han? Nä, det får man inte om man köper porto. Jo, det får man visst säger jag. Nä, det går inte säger han. Jo, det går visst säger jag. Okejdå säger han, sätter sig ned och plockar fram en A4-blankett, ber om min legitimation och skiver mitt namn samt summan på blanketten, sparar kopian och ger mig originalet.

Alltsom allt tar det nästan 10 minuter att köpa porto till två brev, samt går åt en blankett.

Efter detta möte med italiensk administration bar det vidare till La Palud där guiden väntade. Vi åker säger han, så då gör vi det.

Vi får två riktigt bra åk nedanför Pavillon, halvvägsstationen upp. Bo tycker snön är lite för tung och att det är för jobbigt, så han åker till Val Ferret och åker längd i ett mördarspår i 3 timmar. Det tycker jag verkar jobbigt! Men det är olika saker, jag vet.

Sedan börjar äventyret och njutningen på riktigt. Vi åker högst upp till Torino Hut, klättrar över ett staket, kavar ned i en sjukt brant colouir och får ett högalpint och delvis brant åk i så dramatisk terräng att jag fortfarande är lite tagen.

Här börjar äventyret!

Stärkta av framgången säger Luca att vi tar den en gång till. Fast det stöter på patrull då liftskötaren hade något bättre för sig och helt sonika stängde liften fram till två. Fast betalparkeringen var ju gratis å andra sidan, ingen som orkar ta betalt en sådan här dag.

Till sist kommer vi upp,  och trots att sikten nu är lite sämre får vi ett åk som inte liknar något jag åkt tidigare tror jag. Brant i början, en eller två colouirer och sedan öppnar himmelriket sina portar till nästintill oändliga vidder av vit orörd snö i perfekt lutning. Vi guppar och studsar fram i nästan 1500 fallhödsmeter, mer eller mindre oavbrutet. Helt osannolikt. Kan vara säsongens åk. Fast det är klart, det är långt kvar, har ju bara avverkat 28%!

Duktigt nöjd Jonas efter en dag ovanför La Palud.

Även guiden Luca såg rätt nöjd ut med dagen, och med att vi faktiskt hängde med i hans relativt höga tempo. Det fanns några partier där vi verkligen inte ville vara särskilt länge. Många ton snö ovanför.

5530 höjdmeter loggade vi på våra fyra åk. Inte så illa!