Dag 37 - Hard-Core Norrmän och Snöstudie

På väg upp till Youla fick jag idag sällskap med ett norskt par. Grejen var att förutom en lite nyare Arcteryx jacka körde de samma typ av utrustning och kläder jag började åka skidor på för 20 år sedan.

Smala turskidor med spann och stålkant, Rottefella telemarksbindning och Asolo läderpjäxor med vridstyv sula och gula skosnören. De hade tagit 10 dagar ledigt och lite spontant dragit till Italien och hyrt en bil. Nu skulle de åka runt och tura lite, åka längd och utför. Jag ångrar nästan lite att att jag inte kör i min fina hemsydda Anorakk som jag tyckte så mycket om, och mina gamla tygbrallor.

Det är lite hard core att köra skidåkning i alperna med de där prylarna, i original dessutom. Jag gjorde det för 20 år sedan, men jag fattade ju inte vad jag höll på med då. Inte ångrar jag uppgraderingen till mina Armada JJ och Dynafitpjäxor/-bindningar en minut, men jag måste ju ända tycka det är lite coolt att strunta i sådana moderniteter.

Jag kunde inte låta bli att beundra Norrönaloggan på byxorna, här ser man varifrån dagens stiliserade vikinghuvud i den moderna loggan kommer ifrån.

Bra med grejjor som håller!

Det har ju pratats en del om lavinrisken och förhållandena i snölagren här nere. Det berömda 27:e Decemberdumpet som ligger underst, som sedan smält och blivit regnat på. Det har beskrivits som ett is-skikt med sockersnö under. Idag har jag kollat lite närmare på saken. Det är mycket värre än så.

Den senare snön vilar mycket riktigt på is, men under det finns... ingenting längre. Luft. Superläskigt.

En stav nedstucken för att ge lite perspektiv.

Så här ser det ut på ytan.

Det är nästan som att det är glaciärsprickor, fast med gräs i. Inte vet jag, jag är ju ingen expert, men det känns ju som att under rätt, dvs fel, förutsättningar så kan en hel sådan här sluttning åka iväg när islagret brister. Jag är rädd för att våren kan bli besvärlig om inte sånt här sätter sig under ordnade former.

Om inte annat kan man bli mäkta förvånad som skidåkare när snön bara brister under skidorna på en, även om inte allt glider iväg.

Idag anländer Per, skidkompisen från Kittelfjäll och i morgon 18 Active Ski-gäster så nu är det slut på lugnet på ett tag. Kul!

Förresten, vet inte om det var idag eller igår, men nu har jag persat. I antal dagar i sträck på skidor! Tror det är 35 eller 36 dagar som mest tidigare. Peppar, peppar, men kroppen verkar hålla trots diverse smärre protester lite här och där. Vänsterbenet är väl det som bråkar mest, men det har ju också anledning. Det fungerar hyfsat i alla fall, även om det inte gillar hård ojämnt underlag. Men det gör ju inte jag heller.