Några svar lär jag antagligen heller inte få på varför det är så krångligt med kontantkort här. När det nu hänt så tänkte jag att då får jag väl tanka på via Internet. Jag loggar in på TIM (italienska Telia, typ) och går igenom hela dialogen för att tanka, uppger kreditkortsnummer och allt. Error 406.
Nästa försök, PayPal, jag har ju ett PayPal-konto! Error. Ingen förklarande felkod den här gången, men rött och italienskt var meddelandet och nån tankning blev det inte.
Knatar upp till receptionen på hotellet där alla gästerna bor och frågar om var jag kan tanka min telefon. "Nä säger de. Det är bara för gäster." Öhh... För det första har vi 20 gäster på hotellet, för det andra börjar jag undra om hon kanske missförstod. Jag förklarar igen att jag vill tanka pengar, inte ström. Frågar om hon är med. "Nä, förstår ingenting."
Ok, vi är ju i italien, så jag höjer tonläget lite och börjar använda armar och resten av kroppen att tala med. "Ahh, ricaricare. Non." Börjar kännas som en variant på scenen i den gamla filmen Picassos Äventyr när Gösta Ekman skall hyra en lägenhet i Paris och undrar om det finns rinnande vatten.
Då frågar receptionisten mig om jag har ett bankomatkort. "Nä, säger jag, bara ett kreditkort." "Synd", säger hon, "annars kan man tanka i bankomat." Jaha, börjar bli besvärligt. Det är ju min tjänstetelefon.
Jag går ned för att möta gästerna som skall ha guide idag. Får ett infall och går till bankomaten i alla fall. Ser man på - i italienska bankomater kan man göra både det ena och det andra utöver att ta ut pengar. Inklusive tanka kontantkort för santliga mobiloperatörer! Några minuter senare är ordningen återställd.
Dagen börjar annars lite långsamt eftersom de spränger laviner som tokar, och nästan alla liftar står. Framåt 10-tiden är jag i alla fall vid Alpe Mandria-liften, även känd som Sverigeliften tack vare de blå-gula sätena. Efter första åket kommer jag in i fållan bredvid en tjej i Norrönaställ och rygga. Hon tittar lite på mig och frågar sen om jag möjligen är svensk. Jo, det är jag ju. Vi är lätta att känna igen! Ännu lättare om man har en Active Ski-buff och betraktaren har åkt med Active Ski förra året. Det visar sig att Hanna åker skogsoffpist själv eftersom hennes mesiga 7 manliga arbetskompisar från räddningstjänsten bara åker pist.
Vi slår följe under dagen och avverkar det ena skogsåket bättre än det andra. Det är verkligen mycket roligare att åka och tjoa i skogen när man har någon att dela det roliga med! Efter ett antal timmar i skogen börjar mina ben känna av det hela, och det är hur som helst dags att åka tillbaka och bemanna after-ski'n.
Hanna funderar mer eller mindre allvarligt på att ringa hem till sambon och säga åt denne att sätta sig på ett plan och komma ned, och alltså stanna kvar en vecka till. Att lägenheten hon bor i är ledig är redan kollat tydligen. Jag säger bara en sak, Hanna om du läser det här - gör det!
Jag passade på att äta middag med gästerna på Hotell Chalet de Lys, och på vägen hem såg det så här Disney-artat ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar