Dag 39 - Var är backen?

Jag varnade gästerna som anlände igår att det kunde vara lite si-och-så med sikten idag. Dessvärre hade jag mestadels rätt, så det var den tredje pistvisningen på raken med mer eller mindre urdålig sikt. Känns inte helt rättvist eller representativt, men som tur är så var gästerna positiva och glada ändå.

Jag sade vid ett tillfälle i liften att när man åker skog så har man ju i alla fall alltid hyfsad sikt och kontraster. Det tog inte mer än 15 minuter förrän även skogen försvann in i dimman. Det var knappt så jag hittade ned till Courmayeurkabinen på slutet, riktig tjocka var det.

Det är ett slutet sällskap på 18 gäster som verkligen är lätta att vara reseledare för. Det är ju inte alltid lätt att hålla ihop så många på en pistvisning. Men dels fick jag hjälp av kompisen Per som agerade kökarl, dels höll de ihop rätt bra av egen kraft och var jämna i skidåkningen. Visserligen tappade vi bort en vid lunch som råkade hamna ända nere i Dolonne, men det var väl enda missödet och det var snabbt reparerat.

En bra dag på kontoret!

Inte nog med att Per agerade kökarl under pistvisningen, dessutom fick jag omedelbar återbetalning på gårdagens taxi-insats. Jag fick möjligheten att dricka två glas vin som jag blev bjuden på med gästerna på after-ski'n och Per körde mig hem sen. Det gjorde mig verkligen mycket glad att det verkar som om gästerna hade haft det trevligt under dagen, trots de mindre än perfekta pist- och siktförhållandena.

Ett av skälen till att jag vågade mig ut i det okända som reseledare var ju att jag hade en uppfattning om att Active Ski-gäster är trevligt folk. Det har verkligen stämt!

Per och jag avrundande kvällen med lite dösnack hemma i lägenheten medan vi lyssnade på en av hans spellistor. Det är lite läskigt vilket överlapp vi har i musiksmak med ganska obskyra grupper. Men så verkar det ofta vara med skidåkare, det är mer än bara skidåkningen som sammanbinder. Andra saker samvarierar helt enkelt också, i det här fallet inklusive musiken.