Dag 35 - Return of the Stekpanna

Hur länge sedan var det man levde utan tillgång till en mikro? Oklart, men nu gör jag det. Dessutom är jag ett enmanshushåll, så det är nästan omöjligt att laga så lite mat att det inte blir rester.

Hur värmer man rester utan mikro? Okej soppor är ju enkelt, men jag har dessvärre inte gjort så mycket soppa som jag tänkt mig. Det blir mer pasta, risotto och sånt.

Jag minns skräckhistorier från min barndom om stekt gröt och andra hemskheter men jag börjar förstå. Saken är ju den att man kan steka nästan allt! Har man ingen mikro har man inte heller så många val. Ugn kan ju fungera, men det tar lååång tid, och blir torrt.

Som tur är så var jag förutseende nog att ta med mig en bra stekpanna, det enda som finns i lägenheten är helt utslitna teflonpanner i aluminium från 70-talet.

Stekt pasta är inte så hima dumt. Låter lite konsigt men tänk efter. Det är ju väldigt inne med dumplings hemma i Sverige. Oftast är de inte bara ångkokta, utan just det, stekta! Måste erkänna att ibland är faktiskt den stekta pastaresten godare än originalet. Stekt risotto fungerar det med.

Liftsystemen här är ju mestadels relativt moderna, utom de övre liftarna som är jämnåriga med mig, och det är ju rätt gammalt. Underhållet kan man dock fundera på. Igår i kabinen upp åkte även en Doppelmayer-kille upp. Han var iklädd en ganska sliten och skitig Doppelmayer-jacka och serviceutrustningen bestod av en gigantisk fast nyckel i ena handen och en likaledes gigantisk burk med 556 eller motsvarande i andra. Ingen snoffsig serviceväska i aluminium med formskurna skumplastplatser för verktygssatsen eller något sådant. Utan bokstavligen ett verktyg i ena handen och en burk olja i andra. Hmm.

En annan observeration i kabinen, denna gång på väg ned, är att jag utan att överdriva tror att det är vanligare att det åker ned en bår med en skadad åkare på än inte. Det måste ju vara ett antal skador per dag med tanke på hur ofta det är någon med på just den kabinen jag åker ned med. Är det så på alla skidanläggningar eller är engelska ungdomar skörare än än genomsnittet? Nästan varje gång har det varit just en ung skidåkare som åker med en engelsk researrangör som är stor här men som får vara anonym.

Idag blir det inga fantastiska bilder från skidbacken. Det här är säkerhetsskåpet som finns i sista kabinen upp till Arp. Den med 8 platser och ingen liftskötare ombord. Tanken är tydligen att om liften stannar och man blir kvar länge så skall man efter att ha fått kombinationen till låset på något vis få tillgång till en tetrapak med vatten, choklad, kakor, toapapper samt påsar att göra behov i. När jag tittar på låset undrar jag om innehållet är lika gammalt, och om jag kommer behöva Doppelmayer-killens jätteburk med 556 för att ens försöka få upp det. Låt oss hoppas att liften inte stannar. Men varför skulle den göra det? Den har ju gått sedan 1960.