Dag 32 - Home, Sweet Home

Jag har ju haft med mig offpistguideböcker och lavinkunskapslitteratur på after-ski och så. Några av gästerna igår var intresserade av att gå på topptur så vi tittade lite tillsammans i min Polvere Rosa-bok. Nu har jag ju varit här i en månad, och fortfarande inte använt mina hudar så att säga att jag var lite intresserad är ju en underdrift.

Efter att ha studerat och pluggat in turen en stund tillsammans tog jag mig mod till och frågade om det var ok om jag hängde med dem i morgon (alltså idag). Visserligen insåg jag ju att jag är en sämre skidåkare, men jag brukar verkligen komma ned och inte sinka gruppen nämnvärt. Lite bekymrad var jag ju också om jag skulle hänga med uppför, de var ju i alla fall vältränade duktiga skidåkare och 10-15 år yngre. Men jag var så välkommen så.

Så det blev en dag med ett, eller möjligen två, åk beroende på hur man räknar med James, Daniel, Oscar och Tomas - tack ska ni ha!

Helt obeskrivligt flyt hela dagen. På morgonen blåser det som tusan på alla synliga toppar, och guiden säger "Houston, we have a problem!". Jaha, där ryker alla planer tänker vi och siktar på skogen vid Punta Jolanda. Men när vi kommer upp på Gabiet så går ju liften till Passo Salati, så vi tämker att vi kollar väl läget. Exakt när vi kliver av den liften, öppnar de gaten till Indren så vi tar ett ögonblicksbeslut att åka vidare upp.

Resultatet blir en en-gång-i-livet-upplevelse typ, att vara först upp på Indren och åka först ned en av de klassiska reporna ned som vi turligt nog också pluggat in dagen innan.

Inte varje dag man får lägga första spår här!

Väl nere vid Alpe Endre bestämmer vi oss att återuppta originalplanen och huda upp till Colle della Salza och ta Salza ned till tillbaka till Staffal. Bra plan! Underbara förhållanden att gå på tur i högalpin terräng.

Kan det bli vackrare än så här?

I ärlighetens namn så är jag ju lite bortskämd, så jag tyckte det var mestadels skitsnö i själva åket. Blandad lössnö, bärande skare, bristande skare, is. Men va fan, själva turandet var ju värt hela dagen! Jodå, det gick att åka, men det var lite utmanande för mig. Bra träning dock.

Efter denna soliga dag var det tillbaka på jobbet som gällde och samla in liftkort, se till att alla kom med bussen o.s.v. Jag hade bett bussbolaget kolla om det gick någon buss tillbaka för mig till Staffal där min bil stod, men inte tusan fungerade det. Vet inte om de bara hittade på, eller inte kan läsa en tidtabell. Den bussen de talade om börjar inte gå förrän i morgon den här säsongen. Så jag stod och frös och väntade i 45 minuter, i retrospekt skulle jag förstås ha gått de 3 km tillbaka.

Men det var rätt skönt att efter fyra dagars utflykt till Gressoney till sist sätta mig i min egen bil och susa hem till min "egen" lägenhet i Morgex.

I morgon blir det att kolla läget i mina backar i Courmayeur. Borta bra, men hemma bäst!