Dag 43 - De kallar mig Skalman

Idag var en sådan där dag som egentligen inte kan hända.

Skidkompisen Per som bor hos mig kände sig rejält under isen med en förkylning, så han bäddade ned sig med dator, filmer och alvedon och försökte kurera sig för att återkomma i morgon förhoppningsvis.

Själv visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på, Rocco hade ju lämnat återbud så jag tänkte väl att det blir till att åka själv och ta det lite lugnt och ladda inför fredagen då nya äventyr väntar. Hur det nu blev så åkte jag i alla fall upp till Youla, och väl där så råkade jag kliva på liften till Arp.

Så där stod jag på Arp och funderade. Ähh, det fick bli det där åket jag åkt både igår och i förrgår, Arp Vielle. Det med en liten promenad, där man skakar av sig 99% av alla åkare direkt och får ha snön nästan för sig själv.

Sagt och gjort, skråar bort till Colle di Youla, och över och ned där. Bort långt, långt och sedan promenad. När jag så står där och knaprar på mitt jägarsnus och beundrar utsikten strax innan jag skall åka ned, vem tittar över kanten med två gäster om inte Luca, guiden som Active Ski anlitar! Gästerna är såklart svenskar som googlat fram Luca bl.a. med hjälp av Active Skis hemsida. Jag blir introducerad till Jonas och Johan, och vi växlar några ord.

Åket ned sker delvis samma väg, sedan drar jag en väg och de en annan men vi möts ju sen på sommarvägstransporten och i Zerotta. Vi pratar på en stund, och innan jag vet ordet av har jag blivit inbjuden att hänga med dem och Luca under dagen.

Det blir La Palud, Pavillon, Torino och sedan upp de berömda trappstegen till Toulaglaciären. Se vilken tur att jag hade packat selen!

Den här trappan går NEDÅT till glaciären.

Fast det höll på att bli komplicerat. När vi skall packa upp skidorna i La Palud hittar inte Luca nyckeln till skidboxen! Jag och Luca åker tillbaka till Val Veny-parkeringen medan Jonas och Johan intar en macka i baren.

Hittad!

Nyckeln ligger på marken där vi parkerade tidigare, så tillbaka till La Palud och uppåt!

Skidor o stavar langas ned via Jonas på stegen till Luca.

Efter ett ganska bra åk av vårkaraktär, avslutar vi med att åka tillbaka till Courmayeur, och precis missa sista liften upp till Arp. Luca blir minst sagt irriterad och muttrar om piståkarna som skapar den långa kön till Youla för en liten kort bit pists skull. Fast det gick över ganska snart, var nog bara besvikelsen. Dessutom var han hungrig.

Men vi får ett ganska bra åk via Cappello del Vescovo, eller biskopshattens ravin, så kallade därför att en sten vid ingången nedifrån ser lite ut som en biskopshatt.

Smalt, brant och vackert!

Avslutningen blir i en liten ravin längst bort, där det är nästan oåkt.

Johan kör på i en av ravinerna mot Val Veny.

Trots en hel dag på skidor så orkar Jonas ta ut det sista av lössnön med sina telisar.

Lätt att åka telis, man får ju vila ena benet hela tiden.

Tack Johan och Jonas för att jag fick åka med er, supertrevligt! Tack Luca för ännu en bra dag med under omständigheterna riktigt bra åk!

De som åkt med mig vet att jag har en väldigt 'bullig' ABS-rygga. Idag fick jag två gånger frågan "Men vad har du i ryggan? Den är ju blytung." Den väger in på knappa 9 kg, varav kanske 4 är grunden med ABS-patron och -ballong.

Men vad är det i den då, förutom ABS-grejorna? Dunjacka, stighudar, vattenflaska, burk med jägarsnus, sele, macka, spade, sond, karta, kompass med inklinometer, pannlampa, silvertejp, stegjärn för skidor, första förband (sårtvätt, gasbinda, blodstoppare, alvedon, plåster), multiverktyg, sittunderlag, reservlinser, sollinsen till gogglarna, tändare. Understrukna saker har jag använt i närtid.

De kallar mig Skalman.