Dag 41 - En Dag Att Minnas

Problemet idag är inte vad jag skall berätta om, utan tvärtom. Vad skall jag hoppa över?

Det får bli lite korta summariska nedslag i dagens händelser. Dagen började med att jag och min gäst Per stämt möte med Rocco, min lokala privatguide för lite offpiståkning.

Vi tar första kabinen upp till Youla och vidare till Arp. Halvvägs upp drar någon i nödbromsen och liften tvärstannar. Alla är på vippen att ramla, och den gungar på ett sätt jag aldrig hoppas få uppleva igen. Till saken hör ju att det inte ens finns någon liftskötare med upp i den här liften. Det var vi tre och två till. Vi tittar på varandra och ler lite ansträngt när det lugnat ned sig lite, och börjar galghumoristiskt skämta om åldern på liften och innehållet i räddningsskåpet.

Nåväl, den startar om efter ett par minuter och vi drar iväg ut på en lång skrålinje, som är helt okörd och avslutar med ca 80 m promenad uppåt.

Rocco och Per spårar

På andra sidan ryggen väntar ett helt otroligt åk.

Tre spår, ett berg. Jag var där.

Efter detta åk, landar vi längst ned vid Zerottaliften och tar en fika. Precis när vi skall sticka kommer Rocco ut och säger att han snackat med sin guidekompis, och undrar om vi är med på ett helikopterlyft. Jag och Per överväger moget i ca 2 millisekunder och säger JA!

Sagt och gjort, och en kvart senare är vi uppe på toppen av Mont Fortin och blickar ut över åket vi gjorde timman innan - fortfarande lika orört förutom våra spår.

Det blir ett nytt oförglömligt åk med guiden Rudy, hans gäst Carine och vi tre som i högt tempo pumpar puder så det brinner rejäla majbrasor i låren mot slutet. Vi kommer överens om att äta lite lätt tillsammans. När vi sitter där och pratar så trillar polletten ned. Det är inte vilken Rudy som helst vi åker med, det är Rudy Buccella, han som skrivit boken Courmayeur Mont Blanc Freeride som jag använt för de egna upptäcktsfärderna.

Våra vägar skiljs åt igen på toppen av Arp, där Rudy och Carine kör vårt förmiddagsåk och vi istället tar ett annat åk mot Dolonne från Arp.

Vår egna kompisguide Rocco med orörd snö framför sig som vanligt.

Det blir ytterligare ett grymt puderåk i perfekta förhållanden. Dagen gav oss tre åk, men vilka åk!

Så glad kan en Per bli med puder under skidorna hela dagen.

Dagen skulle avslutas med en öl tillsammans med Rocco, men han tog med oss till stället för alla locals som jobbar i systemet här och det var dessutom karnival vilket betyder människor i konstiga kläder med koskällor, och andra människor som hela tiden köper öl åt oss. Varje gång vi försöker gå dyker det upp en ny laddning öl. Till sist, framåt 22-tiden, lyckas vi smita.

En dag att minnas!