Dag 50 - Picknick

Halvtid! Nu är det bara resten kvar. 50 dagar i sträck på skidor och snö, bland de bästa 50 dagarna jag upplevt.

Dagen började tidigt med ett tårfyllt (nåja) farväl till kompisen Per som med sitt sällskap förhöjt skidupplevelserna i nästan två veckor, samt tvingat mig att sopsortera.

Hej då Per, a la prochaine som Rocco skulle säga!

Fördelen med att vara upp i ottan är att då är man med när ljuset anländer till dalen. Det är svårt att fånga på foto, särskilt med en mobilkamera, men det är något magiskt med solljuset när det lyser på alptopparna medan det fortfarande är skugga och mörker nere i dalen.

Solen har nått Aiguille Noire, men inte dalen.

Idag hade jag bestämt med ett större sällskap gäster att det var picknick-dax. Gårdagskvällen gick åt till planering, beräkning och shopping. Det blev lite av en logistisk utmaning att ta upp 4 kollin plus skidor på berget. Dessutom visar det sig att nästan 30 personer konsumerar rätt mycket vätska när man räknar på det, så det var minst sagt ganska tungt.

Picknick-kit för 30 personer!

På förmiddagen var det mini-pistvisning med cykel-kompisen Bengt och hans son Markus. Snabbaste pistvisningen, ever. Vi bara blåste igenom systemet på två timmar. Bra fart där, inte mycket till väntetid. Bengt var lite behjälplig att få med picknicken upp till liften, stort tack!

Jag hade sett ut en plats som skulle gå att nå till fots, och det finns inte så mycket att spela på då. Jag bar upp alltihopa och dukade upp bestick, mat, dryck, tallrikar osv.

Kött, ost, sallad, bröd, antipasti och mer därtill utanför bild.

När gästerna väl kom konverterade jag raskt till kypare, och ägnade större delen av tiden åt att servera gästerna dryck.

Proseccon var uppskattad, liksom blåbärs- och lakritsgrappan!

En liten pinsam miss i planeringen var att jag inte hade insett att den lilla promenadvägen där jag sett att man inte åkte skidor, utan bara gick med snöskor, även var räddningspisten.

Detta innebär att ungefär en gång i timmen kommer det en Polizia eller pistör i full fart plogande med en pulka med skadad turist efter sig ned denna väg.

En Polizia stannade och såg bister ut, och sa "no possibile" efter att vi varit där en kvart. Det började se mörkt ut. Sedan lättade han upp lite och sa "possibile" om vi bara såg till att hålla oss undan.

Vi flyttade lite på oss och såg till att det var fri väg, och allt gick bra. Två pulkor åkte förbi med ivrigt ropande pistörer framför som förmanade oss att "faites attention". Förmodar att de utgår från att det bara är fransmän som är korkade nog att duka upp en picknick mitt i räddningspisten.

Det hela förlöpte väl och alla verkade nöjda och glada. Utom kanske Polizia, där jag nog inte vann några pluspoäng idag tyvärr. Jag lever och lär.